Igår var jag och barnen till Hudik på Hästkliniken för att kolla av hans hälta. Efter 12 v fick vi nu beskedet att sakta sätta igång honom. I dag tog jag en 20 min promenad i koppel. Om tre veckor ska han ha skrittat på ända till 60 minuter för att nästkommande tre veckor lägga in korta travpass. Den 7 september ska vi till Hudik igen för en koll.

Ibalnd undrar jag vad det är med folk. Hur svårt kan det vara att prata med varann. När människan i fråga vet att han "glömmer bort" att prata eller berätta så kan han för helskotta i te förvänta sig att jag ska göra det. Jag har ingen aning om vad jag ska säga. Vad jag än säger så får jag dåligt samvete eller så fattar ingen vad det är jag känner eller mår. Frågan är vem som är den stora förloraren?
Suck