<a href="http://www.buzzador.com/" target="_blank"><img src=https://www.buzzador.com/buzzador/images/weblink_small.jpg></a><script type="text/javascript" src="http://www.buzzador.com/affiliate/click.js"></script>
<script type="text/javascript">
var code ="buz-09933";
var unique = get_cookies("buzzadoruser");unique = (unique)?unique:"";
document.write("<script type='text/javascript' src='http://www.buzzador.com/affiliate/affilate_detail.php?url="+escape(window.location.href)+"&code="+code+"&unique="+unique+"'><\/script>");
</script>

Igår var jag och barnen till Hudik på Hästkliniken för att kolla av hans hälta. Efter 12 v fick vi nu beskedet att sakta sätta igång honom. I dag tog jag en 20 min promenad i koppel. Om tre veckor ska han ha skrittat på ända till 60 minuter för att nästkommande tre veckor lägga in korta travpass. Den 7 september ska vi till Hudik igen för en koll.

Ibalnd undrar jag vad det är med folk. Hur svårt kan det vara att prata med varann. När människan i fråga vet att han "glömmer bort" att prata eller berätta så kan han för helskotta i te förvänta sig att jag ska göra det. Jag har ingen aning om vad jag ska säga. Vad jag än säger så får jag dåligt samvete eller så fattar ingen vad det är jag känner eller mår. Frågan är vem som är den stora förloraren?
Suck

I dag är det 4 år och 1 dag sedan jag träffade min mamma sist i livet. Tiden går så fort. Hon dog för exakt 4 år sedan i dag. Sittandes på sin rullator ute på bron på sin gård. Det sista hon såg var vad hon åstadkommit som kvinna. Hon hade byggt upp en gård där hon drivit ett mindre jordbruk med kor, grisar och andra diverse djur. Hon älskade blommor och det var det sista hon såg innan hon somnade in på sin rullator. Alla sina vita och rosa Krolliljor, riddarsporrar, lupiner, prästkragar och diverse andra vackra blomster.

Till hennes begravning så var det så givet vad hennes blommor skulle vara. Blommor från hennes trädgård. Jag och Kerstin kom överrens om att de skulle göra blomsterarrangemanget med blommor bara de fick blommorna dagen före begravniningen. Det fixade jag och när vi kom in i kyrkan kunde man höra allas beundran kring blomsterarrangemanget från barnen. Mammas egna blommor. Det var så vackert.

I dag på 4 årsdagen var jag, Per och barnen till graven. Towa hade köpt en sten för länge sen som hon ville lägga där. Det var regnig men ändå en fin dag bara för den fina stenen. Towa saknar sin mormor, Anja gör det också och fram för allt saknar jag min mamma.
Kram älskade mamma.